improvisation 44

Blev utmanad att köra till 5 minuters tystnad.. jag valde att filma första försöket, och tänkte att jag inte väljer något fokus innan utan tar mina fem minuter som de kommer. I första minuten blev jag väldigt medveten om stelheten i mina fingertoppar och försökte jobba med att följa upp armrörelser ända ut i fingerspetsarna - apklurigt.
Lekte lite med fötterna och att sprätta lite, för det kändes rätt i stunden, ser lite hönsigt ut i efterhand kanske - ohwell!

Tystnaden var svår, men också inbjudande.. all kraft och inspiration blev tvunget att komma inifrån och att vara känslomässigt orienterade. Detta var rätt befriande idag då jag har pms och humörsvängningar men en "neutral" dag eller en dag utan inspiration eller svallande känslor hade detta varit jättejobbigt..
Missförstå mig rätt, det här var inte en enkel utmaning, men jag hade byggt upp en bild om att jag skulle finna detta omöjligt, men detta var helt klart görbart.. jag är till och med nöjd med dagens insats, vilket inte alltid är självklart att jag är med musik.

Det kanske hänger på förväntningen, musik ger alltid en förväntan om vad en ska åstadkomma, hur en ska lyckas "matcha". Att kunna röra sig till tystnad alls blir kanske därför en lägre förväntan som gör det lättare att åstadkomma och bli nöjd över?

Tål att kluras på den där jäkla förväntningen.

improvisation 44

5 min. tystnad.