måndag 24 februari 2014

Improvisation 52

Sista impron!
Inför publik!

Jag var sjuhelvetes nervös inför detta, just då jag inte hade bestämt någonting, då jag blev inropad på scen bestämde jag startposen och sen sket jag i det då ljudet tog längre tid på sig än jag vad beredd på etc. etc. Alla de där omständigheterna som en inte kan planera med.

Nu är projektet klart! Finito! Det kommande året kommer jag inte hinna göra detta en gång i veckan, men jag kommer nog fortsätta filma lite då och då..kanske med lite mer genomarbetade koreografier :)

Till alla er som tänker att detta varit intressant eller inspirerande, som gett mig pepp, feedback, komplimanger eller likes - stort tack! Det har varit guld, jag har lärt mig sjukt mycket under det gångna året!

Kan också stoltsera med min outfit som kanske inte syns jättebra i filmen, har sytt själv, kul dräkt! :)

Mot oändligheten och vidare eller något annat peppigt, jag vet inte riktigt hur jag ska skriva nu när jag är "klar" mest för att jag ju inte är det egentligen..
På återseende typ

Improvisation 52
Tom Waits - A good man is hard to find

torsdag 20 februari 2014

Improvisation 51

Revansch är överskattat. Jag vill ju bara ha kul!
Detta är den sista improvisationen ensam i mitt vardagsrum, och jag fick en kul utmaning av en vän.
Kände att det här med självdistans och humor är en viktig del som jag vill arbeta med. Det gör mig glad!
Och glad och trygg är precis vad jag behöver inför sista utmaningen - improvisation inför publik.
Yep.

Så.himla.nervös.

Amanda Palmer, the young punx
Map of Tasmania

fredag 14 februari 2014

Improvisation 50

Alla hjärtans dag. Typ frisk från förkylning. Ska uppträda senare ikväll på en fest och är peppad.
Jag vet! Jag gör en sjukt svår jävla utmaning för att uppa självförtroendet!
Ett kort trumsolo, med zills, och i fusion, inte ats!.. öhh.

Jag vet inte hur jag tänkte. Jag har dansat femhundra tagningar, fått dissa zillsen, fortfarande inte "klarat" det och sänkts ner i fotsulorna och nu uppat självförtroendet igen.

Det är alla hjärtans dag: Fan vad jag är grym som kämpar på med det här fastän jag inte tycker det är kul längre. Shit klapp på axeln alltså! Vad duktig jag blivit, för ett år sedan hade min första tagning varit kulmen, nu är det någonting jag ratar. Kanske inte bra att jag ratar mig själv men att jag vet vad jag kan förvänta mig. Att jag börjar lära mig sätta ner foten för när förväntningen är orimlig. Det tar tid alltså men jag kommer dit.
Att skratta åt mina misslyckanden varmhjärtligt istället för att bli nedbruten såsom jag blivit så många gånger.
Att förmå mig kunna dela med mig av detta med hela världen.
Kolla! Kolla vad många gånger jag misslyckades alltså, vad rolig jag ser ut när luften blåser ur det koncentrerade stenansiktet.. Ja... Så ser det egentligen ut för det mesta när jag dansar här hemma. Himlar mot taket. Tar om det igen. Go me för att jag bara tar om det igen och igen!

Ja jäsing.
Jag är inte riktigt stolt över dagens insats dansmässigt, men jag känner att jag utvecklats enormt i mitt förhållande till prestation. Det är mycket som kan bli bättre, jag känner ännu inte att jag duger eller är bra nog för scen egentligen men screw it! Scen kommer det bli!

Men först, ska jag fan ta en retake på den där jäkla zills utmaningen, nästa vecka.

Improvisation 50
Raquy and the cavemen - Very short belly dance drum solo


torsdag 6 februari 2014

Improvisation 49

Jag måste erkänna att jag börjat tappa suget lite nu. Har en idé om min sista video, och har således börjat tänka på avrundningen av detta projekt. Jag har ju tre improvisationer kvar, men funderar redan på att komma i mål. Jag känner mig väldigt klar.

Men jag ska vara ihärdig.

Improvisationen kom sent den här veckan, har så mycket annat och lägenheten var i kaos så jag behövde städa innan jag kunde komma igång och ja.. jag behöver kanske inte förklara att jag inte var så peppad på att städa heller?

Nåväl, med all denna butterhet valde jag att köra all in teknik. prova nya vinklar, höjdnivåer, hastigheter, avkapade takter, mjukt som går över i skarphet, leda åskådarens blick dit jag vill ha uppmärksamheten. Galet svårt, känslokallt och rätt kul. Men det är kanske inte jättekul att se på, mest intressant att utföra.

nåväl, här är den.

Pentaphobe - Teltar apredun