Mig i relation till dig.

Under denna vecka har jag påbörjat ett nytt kapitel i mitt förhållande till dans. Jag har axlat rollen som tribal fusion lärare för ett härligt gäng som jag kommer få ha roligt med varje måndag den här terminen. Det känns redan superkul och energin och leendena jag fått tillbaka från gruppen skvallrar om att de tycker detsamma.
Med lärarperspektivet har jag behövt förhålla mig till hur jag vill att min danssal ska vara, då det är jag som har det största ansvaret över den sociala miljön vi dansar i. Det är ett stort ansvar.
Det som jag ansåg var viktigast för min grupp som består av en skara personer som inte känner varandra, och som har väldigt olika dansbakgrund och dansar på olika nivåer var att inte jämföra sig med varandra. Inte heller jämföra sig med mig. Att jämföra sig gör vi för att se om vi är på rätt spår, att vi gör samma rörelse vilket är viktigt när vi tränar. Men när tekniken sitter finns det inte längre en mall på hur en korrekt maya eller chimmy ska se ut. Hade det funnits, hade dansen varit klar. Hade det funnits en stöpt mall på hur dansen ska se ut och någon hade dansat så, då hade vi inte behövt lära oss dansa mer. Då skulle dansen vara upptäckt och färdig. Vad jag är intresserad av är att se nyanserna, se hur rörelser, musik och timing tolkas olika och används olika för att förmedla en upplevelse och känsla. Att se olika kroppars dans.
Min chimmy ser inte riktigt ut som din chimmy - jäklar vad spännande!

Jag vill att vi börjar lyfta upp och hylla olikheterna och bejubla det faktum att vi är olika tillsammans, snarare än att banna sig själv eller varandra för det. Genom det kan vi glädjas med varandras framsteg och triumfer, snarare än att avundas andras framgång och också känna stöd från dans triben när saker inte går så bra.

Jag ser fram emot den här terminen och få se allt vad mina elever har att säga.

Improvisation 52

Sista impron!
Inför publik!

Jag var sjuhelvetes nervös inför detta, just då jag inte hade bestämt någonting, då jag blev inropad på scen bestämde jag startposen och sen sket jag i det då ljudet tog längre tid på sig än jag vad beredd på etc. etc. Alla de där omständigheterna som en inte kan planera med.

Nu är projektet klart! Finito! Det kommande året kommer jag inte hinna göra detta en gång i veckan, men jag kommer nog fortsätta filma lite då och då..kanske med lite mer genomarbetade koreografier :)

Till alla er som tänker att detta varit intressant eller inspirerande, som gett mig pepp, feedback, komplimanger eller likes - stort tack! Det har varit guld, jag har lärt mig sjukt mycket under det gångna året!

Kan också stoltsera med min outfit som kanske inte syns jättebra i filmen, har sytt själv, kul dräkt! :)

Mot oändligheten och vidare eller något annat peppigt, jag vet inte riktigt hur jag ska skriva nu när jag är "klar" mest för att jag ju inte är det egentligen..
På återseende typ

Improvisation 52

Tom Waits - A good man is hard to find

Improvisation 49

Jag måste erkänna att jag börjat tappa suget lite nu. Har en idé om min sista video, och har således börjat tänka på avrundningen av detta projekt. Jag har ju tre improvisationer kvar, men funderar redan på att komma i mål. Jag känner mig väldigt klar.

Men jag ska vara ihärdig.

Improvisationen kom sent den här veckan, har så mycket annat och lägenheten var i kaos så jag behövde städa innan jag kunde komma igång och ja.. jag behöver kanske inte förklara att jag inte var så peppad på att städa heller?

Nåväl, med all denna butterhet valde jag att köra all in teknik. prova nya vinklar, höjdnivåer, hastigheter, avkapade takter, mjukt som går över i skarphet, leda åskådarens blick dit jag vill ha uppmärksamheten. Galet svårt, känslokallt och rätt kul. Men det är kanske inte jättekul att se på, mest intressant att utföra.

nåväl, här är den.

Pentaphobe - Teltar apredun

Improvisation 47

Förflyttning, snabbare tempo och humor. Luriga utmaningar och mycket humor försvann då jag vid inspelningstillfället hade några vänner i rummet som aktivt kollade på. Det gjorde mig nervös. Men är sånt jag måste öva för. Undrar varför jag blir så mycket nervösare över att dansa inför människor jag känner väl än inför personer jag inte har någon aning om vilka de är. Kanske att jag är rädd att bli dömd? Att jag faktiskt bryr mig om vad mina vänner tycker om mig och får ett behov av att hävda mig på ett sätt jag inte får när publiken inte känner mig. Då ger jag blanka f-n i vad de tycker och dansar mer för min skull.. undrar varför det är så svårt med vännerna? Jag vet ju att de inte dömer mig heller, det är ju ingen överraskning direkt att jag dansar? Jag kan ju träna i samma rum som dem utan vidare problem.. men då de aktivt kollar..
Samma känsla har kommit över mig vid de tillfällen jag ska uppträda inför den gruppen som jag övat med på dansskolan. Det är den värsta publiken för mig för de ser var jag tabbar, de vet hur det "ska" se ut och så blir det så mycket prestation, helt i onödan. Jag dömer ju ingen annan så hårt som jag dömer mig själv. Det blir som att jag ser mig själv utifrån min publik, speglar mig i deras blick och tänker in hur min dans ser ut på en metanivå som blir en helt ofantlig kreativ block.

Så jag är stel.

So what.

Dunkelbunt ft. Amsterdam Klezmer band - La Revedere

improvisation 46

Idag på dagen är det ett år sedan jag startade upp detta projekt!
Himla kul grej, så jag bestämde mig för att göra en ny improvisation till samma låt som jag gjorde förra året för att kunna jämföra om det blivit någon skillnad.

Vad säger ni?

Improvisation 1, 14.01.13

http://www.youtube.com/watch?v=bkCmL6dw6nQ

och Improvisation 46, 14.01.14

Improvisation 46

Räfven - Snokvalsen

Själv ser jag att jag börjat arbeta mycket mer med att försöka repetera fraser snarare än att proppa i en massa olika rörelser så det bara blir ett virrvarr.. Någonting som gör att det ser mer genomtänkt ut, men som måste balanseras med att det inte får bli tråkigt. Jag känner också att känslan i musiken fått ett mer ärligt uttryck i ansiktet än från förra året då jag mer spelade en roll som jag förutbestämt, vilket känns jättekul! Ansiktet har jag försökt jobba mycket med under året och det är ju dessvärre sällan en själv ser sina egna resultat.. Kul att kunna jämföra! Och oerhört motiverande för att fortsätta utvecklas.

Improvisation 45

Nu är jag tillbaka efter julledigheten och gud ska veta att jag verkligen behövde det. Jag kan inte minnas att min hjärna har arbetat så kvickt någonsin, jag är peppad på att göra saker igen och kommer med egna idéer och initiativ igen. Det var dags för en paus helt enkelt (sen kan Gran Canaria solen, träffa familjen och annat ha hjälpt till också för att lyfta humöret)

När jag åkte var jag rätt less på det här projektet måste jag erkänna, utmaningen 5 minuters tystnad var oerhört svår, och kanske inte rätt i placeringen direkt efter en piss vecka då självförtroendet, tålamodet och orken var lågvattenmärken. Nåväl! Jag ger mig rum att ha pissveckor också, jag kan inte prestera 100% perfekt och den förväntningen ska jag inte ha på mig själv heller. Det är inget mål och jag finner ingen prestige i att leverera perfekta improvisationer heller för de finns inte. Jag vet ju det.
Nåväl.

Jag ville komma igång med någonting som nästan alltid är framförallt roligt, någonting som får mig att landa mitt i dansens centrum, här och nu. Det blir ATS. En dans där jag förvisso redan improviserar, men utefter väldigt bestämda mönster, och som egentligen ska framföras i grupp. Utmaningen låg i att ta zillstakt själv (strular i början men det tog sig ganska snart iaf) och i att försöka behålla dansen intressant fastän jag var ensam. Vidare moddade jag lite för att passa in bättre i musiken, höll ut mina calibratedspins i några takter extra för att få en schysst timing etc. Har gett vissa ques för sent också men jag försökte hålla det mesta i ordning..

fifflar fortfarande med armarna i double-backen fastän den pungtdrillats så mycket under hösten..
jajja..

Glad att vara tillbaka i alla fall och nu är det de sista sju improvisationerna kvar!

Improvisation 45

Solace - Two gypsies

improvisation 44

Blev utmanad att köra till 5 minuters tystnad.. jag valde att filma första försöket, och tänkte att jag inte väljer något fokus innan utan tar mina fem minuter som de kommer. I första minuten blev jag väldigt medveten om stelheten i mina fingertoppar och försökte jobba med att följa upp armrörelser ända ut i fingerspetsarna - apklurigt.
Lekte lite med fötterna och att sprätta lite, för det kändes rätt i stunden, ser lite hönsigt ut i efterhand kanske - ohwell!

Tystnaden var svår, men också inbjudande.. all kraft och inspiration blev tvunget att komma inifrån och att vara känslomässigt orienterade. Detta var rätt befriande idag då jag har pms och humörsvängningar men en "neutral" dag eller en dag utan inspiration eller svallande känslor hade detta varit jättejobbigt..
Missförstå mig rätt, det här var inte en enkel utmaning, men jag hade byggt upp en bild om att jag skulle finna detta omöjligt, men detta var helt klart görbart.. jag är till och med nöjd med dagens insats, vilket inte alltid är självklart att jag är med musik.

Det kanske hänger på förväntningen, musik ger alltid en förväntan om vad en ska åstadkomma, hur en ska lyckas "matcha". Att kunna röra sig till tystnad alls blir kanske därför en lägre förväntan som gör det lättare att åstadkomma och bli nöjd över?

Tål att kluras på den där jäkla förväntningen.

improvisation 44

5 min. tystnad.

improvisation 43

Första gången i projektet som jag inte kommer försöka dela denna video någonstans.. no public calls.
Detta är uruselt, jag är inte nöjd och jag hade inte kul idag. Jag testade min kostym inför lucia oriental, jag måste sy in den och fixa fler hakar.. blö blö blö

allmänt opeppad dag, såhär dansar jag en sådan dag.
For future reference

Improvisation 43

Solace - Crimson

improvisation 42

Jag fick en utmaning av min danslärare att dansa till denna låt som hon ansåg var någonting jag inte vanligtvis dansar till. Jag håller med henne om det, vid första mötet verkade låten lite monoton och skarp för mig, men den har växt på mig.

Jag vill försöka kombinera fler moment i mina improvisationer, nu är jag på mina 10 sista för projektet.
För denna improv ville jag arbeta i olika passager av låten, då den var lite monoton och repetativ. Jag ville ha en långsam och en snabb del, blanda mjukt med skarpt, ha en drill passage, en snurrpassage och levelings.
Precis då låten kom igång tänkte jag "äsch detta blir lite mycket, jag känner bara på låten en gång" och sen när jag såg på den så fick jag med allt det jag tänkte på.

Det känns konstigt att jag haft projektet i rullning i snart ett år.. jag försöker också bestämma mig för om jag vill fortsätta med detta eller inte.. Kanske inte en i veckan men en i månaden kanske? Kanske inte improvisationer utan koreografier?

Vi får se..

Amon Tobin - Eight Sum

improvisation 41

Denna vecka gjorde jag en allmän frågan på facebook om sång.. min tanke var att ta den första som kom och bara köra. De absolut första låten var lite för rolig och för utmanande för att bara rycka den, så den spar jag på. Den andra låten blev däremot denna, en emotionell, dramatisk låt. Rätt kul, svårt att ta beats och ha perfekt timing när en inte hört låten innan så det var rätt befriande att gå helt in i känsla, energi, puls och flöde snarare än teknik, takter, slag, isolationer..

Väldigt sorgsen låt dock.

The piano guys - Berlin

Improvisation 40

Inför varje jämna tal känner jag en extra prestige av någon anledning. Vanans lag kanske?
Nu när jag förra veckan kände mig så missnöjd med mig själv i överlag har jag återigen funderat på detta ord prestige och vad det innebär för mig. Varför jag spelar på dessa prestigekänslor när jag egentligen inte har något intresse av att leva upp till de oerhört normativa idéer som jag stoppat i begreppet.
Prestige att vara snygg. Prestige att prestera utan ansträngning. Prestige att få likes och kommentarer på sociala medier. Prestige att få komplimanger och övrig yttre bekräftelse.. Visst att vissa av dessa saker är trevligt, men att ha dessa krav på mig själv är ju nog för att ge ångest för år framöver.

Inför denna jämna siffra bestämde jag mig tio minuter innan vilken låt, vad jag ville uppnå med den och varför. Denna låt får mig nästan alltid på danshumör. Jag ville dansa kravlöst utan att tänka ut start, snyggt slut någon typ av mitt och bara köra på känsla och de rörelser jag tycker känns roligt att göra. Detta ville jag göra för att komma bort från prestigen, fuck prestation! Jag gör ju det här för att det är ROLIGT! - Why not have some! Och den här jävla idén om den snygga kroppen, jag har den ju precis här! Magen är periodmässigt svullen vilket är sjukt jävla perfekt för väl accentuerade tummyflutters, så jäkla bäst den är jag sticker in flera stycken och skiter i att jag inte är konventionellt snygg, vad tusan ska jag vara det för när jag kan se ut som jag gör idag?

12 veckor kvar på projektet. Nu ska jag fortsätta ha kul!

Beats Antique - Spiderbite

Improvisation 39

November, mörkt, kallt, grått, jag vill inte göra någonting.
Sket i att dansa igår, kände idag att jag var tvungen för annars skulle jag bara fortsätta skjuta upp det.
Dansar i mer kläder än jag brukar, gav ett annat uttryck, jag gillade det. Kände att jag kunde använda rymden lite bättre, förstora rörelserna, övergöra det hela..
Och allt i ett uttryck av November, jag vill inte visa magen, det är kallt och grått.

Improvisation 39

Thomas Newman - White Oleander

Improvisation 34

Den här veckan ville jag fortsätta arbeta med svensk folkmusik för jag gillar den blandningen, och tycker det känns himla kul att dansa till. Sen är det apsvårt för det skiljer sig så mycket i humör och takt från det jag vanligtvis dansar till, kanske är det därför det är så kul?

I alla vida fall, här är ett till band som jag sparat extra länge på för jag tycker så mycket om dem och har inte riktigt vågat.. Målet med impron var att få in ett moment av folkdans, arbeta smärtsamt långsamt i introt och ta sig tid till det, samt vidarearbeta floorwork från förra veckan.
Känns helt okej, är inte hundra procent nöjd men jag hade kul :)

Pettersson & Fredriksson - Kadrilj

Improvisation 33

Igår tipsade jag om denna låt till en vän som också improviserar men i luftakrobatik.. den här låten har följt med mig under rätt lång tid och är rätt känslosam för mig.. den väcker många minnen från Umeå och cirkuskollektivet och allt av mig som byggdes upp där.
Så jag blev såklart lite sugen på att improvisera till den när jag hörde den igår.
Jag valde att utmana mig med att tolka text.. jag blev nog lite väl litterär så det är bra att öva på. Och också golvarbete, vilket är så bövelens svårt alltså, får försöka öva på det mera med :)
I övrigt försökte jag röra mig bort från de rörelser jag alltid gör, och arbeta med nytt och kanske inte så klassiskt tribal, det var också spännande.. men jag kom kanske lite väl långt bort. Tål att övas på det med..
övaövaövaövaövaöva

Improvisation 33

Oh Laura - Release me

Improvisation 32

Förra veckan var jag sjuk och rätt låg för att mina två föregående improvisationer känts så kassa. Jag vågade inte riktigt utmana mig för mycket då jag inte ville bli sjukare och inte heller mer tveksam över improviserandet så jag tog paus. Även om jag sagt att jag egentligen ska pusha mig över den där "jag kan inte, jag är dålig, jag duger inte" gränsen som uppstår emellanåt, tror jag också att det är bra att lyssna till psyket och känna att nä, vill jag inte idag så kanske det finns belägg. Jag vill inte känna mig ännu sämre än jag gör genom att göra något som i slutändan får mig att känna mig osäker. Nu gör jag andra saker jag är bra på, lyfter självförtroendet och påminner mig om hur bra jag är och så kan jag hoppa på det igen senare. Jag måste inte någonting. Men jag måste vilja.

Så nu ville jag. Blev utmanad av en vän den här fantastiska Cha cha cha låten och kände att yeah, lets gört.

The DeCastro sisters - Teach me tonight

Improvisation 31

Jaa fortfarande inte superpepp på projektet.. Så jag valde en energisk och befriande låt för att sparka ur mig ur finliret och prestationskraven.. det gick sådär kan jag väl säga men kameran var ofokuserad under hela inspelningen så det går inte att se mina obekväma och nervösa miner..

Ser ändå att kroppen jobbar på bra, fastän huvudet spökar till det.. väl värt att minnas. Ibland är det svårt att övertyga sig själv att en faktiskt vet vad en håller på med.. det känns ju rätt onödigt att hålla på att lägga krokben på sig själv men men!

Jag lär mig nytt konstant om mitt förhållande till dans/kroppen/uppvisningar.. det är spännande.
Men jag är lite sur för jag vart missnöjd med två improvisationer i rad nu.. det känns lite tärt.

Improvisation 31

Sam and the whomp - Bom bom

Improvisation 29

Igår under Pyroxträningen råkade jag vricka några tår på högerfoten, vilket innebar att min ursprungstanke om en till snabb improvisation fick gå bort. Jag hade snubblat och inte alls blivit nöjd och foten skulle säkert blivit ännu argare på mig för alla dumheter jag utsätter den för. Därmed dammade jag av en fantastisk fin låt som jag sparat i bakhuvudet för en långsam, kontrollerad och flytande improvisation. Detta passade min fot mycket bättre, även om jag snubblar till ibland och är sjukt fokuserad på att inte placera vikten fel så jag gör skadan värre eller ramlar omkull.

Rolig utmaning, och idag var första gången jag kände under improvisationen att kroppen hittar nya vägar och nästan experimenterar åt mig, att muskelminnet släpper, liksom psyket och hjärnan släpper och känslan tar över och testar nya övergångar till nya rörelser, riktningar och positioner. Detta var väldigt spännande, och detta har jag bara upplevt förut med poi, att man plötsligt står förundrad och fattar inte hur en kom från det första till det tredje.. och inte riktigt kan återskapa det en just gjort, men att det kändes sjukt bra i genomförandet. Som att bli styrd av det undermedvetna..
Svårt att sätta ord på.

Improvisation 29

Cocorosie - Smokey Taboo

improvisation 25

En fånig dans, veckan till ära!
Lite väl glättigt glad låt men det var roligt att utmana sig med en helt oväntad genre och stämning.
Ohwell, hade jag koreograferat hade jag gjort väldigt mycket annorlunda, gjort dansen lite roligare också.. nu är den väldigt stillastående.
Men samtidigt är det svårt att få svängrum i mitt lilla vardagsrum, är lite rädd att riva ner något..

ohwell, sparkar ut mig själv ur bekvämlighetszonen, det är bra :)

Emiliana Torrini - Jungle drum

improvisation 24

Herregud vad länge jag dansat nu känner jag, redan på improv 24, två veckor ifrån halvvägs!
Jag måste erkänna att jag känner mig väldigt stolt över att lyckats hålla igång detta så länge och konsekvent, annars brukar jag lessna efter någon månad då det inte är 100% kul längre. Men nu är det mera en rutin, det är skönt. Plus att jag eller Linus måste städa upp i vardagsrummet en gång i veckan vilket är skönt på ett annat sätt.

Under veckan har jag nästan färdigställt min scenkostym inför årets show på medeltidsveckan. I år gör delar av Pyrox en tjejföreställning tillsammans med brudar från andra grupper såsom Pax, Trix och musikerna Krabat. Det kommer bli en helt sjukt peppig show och alla är så himla duktiga, vilket gör mig väldigt stolt och smickrad för att jag får vara med och uppträda. Ibland är det svårt att komma ihåg vilka kunskaper och discipliner jag faktiskt besitter och att det är lite coolt, jag tänker ofta att det är sådant som alla kan. Men det är det ju verkligen inte.

I alla vida fall, jag ville testa denna kostym, kontrollera att bh'n håller, att kjolen stannar uppe, och se hur plaggen beter sig i rörelse så det blev en improv inspirerad av medeltidsveckan denna veckan helt enkelt. Ett mycket bra sätt att stilla abstinensbesvären och den otroliga längtan som börjar hugga tag i mig också.
Musiken är från ett grymt band som heter Kalabalik och låten Natten dansar, vilka brukar uppträda på medeltidsveckan och är peppiga och grymma musiker så det blev ett lätt val.
Kolla upp mer musik av Kalabalik på deras Myspace: https://myspace.com/kalabaliksthlm/music/songs

Improvisation 24 Kalabalik - Natten dansar

*Kan meddela att jag är mycket nöjd med min tedelmida magdanstop och att den är mycket scenduglig (bara någon hyska och hake till för att vara på säkra sidan)

Improvisation 22

Veckans utmaning har varit en långt pågående tanke som växt hos mig och som jag försökt gång på gång med varierande resultat, nämligen att kombinera tribal fusion med svensk folkmusik. Somliga takter är snarlika för mig som med klassisk orientalisk musik, samtidigt som jag upplever att det där tunga jordnära kombineras med någonting svävande och oerhört flyktigt. Den stämning som jag uppfattar som "mystik" eller "avrundat" luckras upp för mig när jag hör svensk eller nordisk folkmusik och blir någonting flytande som jag har väldigt svårt att sätta fingret på och som ligger mig fruktansvärt nära hjärtat. Jag älskar denna musik men har fruktansvärt svårt att dansa till den då kroppen slits åt olika håll.
Däremot tror jag att med övning, och med vana så kommer denna kombination bli helt makalös och någonting som jag verkligen kommer njuta av att praktisera.
Jag är rätt nöjd med veckans improv, faktiskt kom detta på första försöket och jag kände att jag inte skulle ha kunnat fånga stämningen inombords bättre än vad jag gjorde här. Däremot ser jag mycket utrymme för förbättring så svensk folkmusik kommer vara en ytterligare utmaning som får hänga med mig under projektets gång.

Hoven Droven - Petruchka å je.