improvisation 44

Blev utmanad att köra till 5 minuters tystnad.. jag valde att filma första försöket, och tänkte att jag inte väljer något fokus innan utan tar mina fem minuter som de kommer. I första minuten blev jag väldigt medveten om stelheten i mina fingertoppar och försökte jobba med att följa upp armrörelser ända ut i fingerspetsarna - apklurigt.
Lekte lite med fötterna och att sprätta lite, för det kändes rätt i stunden, ser lite hönsigt ut i efterhand kanske - ohwell!

Tystnaden var svår, men också inbjudande.. all kraft och inspiration blev tvunget att komma inifrån och att vara känslomässigt orienterade. Detta var rätt befriande idag då jag har pms och humörsvängningar men en "neutral" dag eller en dag utan inspiration eller svallande känslor hade detta varit jättejobbigt..
Missförstå mig rätt, det här var inte en enkel utmaning, men jag hade byggt upp en bild om att jag skulle finna detta omöjligt, men detta var helt klart görbart.. jag är till och med nöjd med dagens insats, vilket inte alltid är självklart att jag är med musik.

Det kanske hänger på förväntningen, musik ger alltid en förväntan om vad en ska åstadkomma, hur en ska lyckas "matcha". Att kunna röra sig till tystnad alls blir kanske därför en lägre förväntan som gör det lättare att åstadkomma och bli nöjd över?

Tål att kluras på den där jäkla förväntningen.

improvisation 44

5 min. tystnad.

improvisation 43

Första gången i projektet som jag inte kommer försöka dela denna video någonstans.. no public calls.
Detta är uruselt, jag är inte nöjd och jag hade inte kul idag. Jag testade min kostym inför lucia oriental, jag måste sy in den och fixa fler hakar.. blö blö blö

allmänt opeppad dag, såhär dansar jag en sådan dag.
For future reference

Improvisation 43

Solace - Crimson

improvisation 42

Jag fick en utmaning av min danslärare att dansa till denna låt som hon ansåg var någonting jag inte vanligtvis dansar till. Jag håller med henne om det, vid första mötet verkade låten lite monoton och skarp för mig, men den har växt på mig.

Jag vill försöka kombinera fler moment i mina improvisationer, nu är jag på mina 10 sista för projektet.
För denna improv ville jag arbeta i olika passager av låten, då den var lite monoton och repetativ. Jag ville ha en långsam och en snabb del, blanda mjukt med skarpt, ha en drill passage, en snurrpassage och levelings.
Precis då låten kom igång tänkte jag "äsch detta blir lite mycket, jag känner bara på låten en gång" och sen när jag såg på den så fick jag med allt det jag tänkte på.

Det känns konstigt att jag haft projektet i rullning i snart ett år.. jag försöker också bestämma mig för om jag vill fortsätta med detta eller inte.. Kanske inte en i veckan men en i månaden kanske? Kanske inte improvisationer utan koreografier?

Vi får se..

Amon Tobin - Eight Sum

improvisation 41

Denna vecka gjorde jag en allmän frågan på facebook om sång.. min tanke var att ta den första som kom och bara köra. De absolut första låten var lite för rolig och för utmanande för att bara rycka den, så den spar jag på. Den andra låten blev däremot denna, en emotionell, dramatisk låt. Rätt kul, svårt att ta beats och ha perfekt timing när en inte hört låten innan så det var rätt befriande att gå helt in i känsla, energi, puls och flöde snarare än teknik, takter, slag, isolationer..

Väldigt sorgsen låt dock.

The piano guys - Berlin

Improvisation 40

Inför varje jämna tal känner jag en extra prestige av någon anledning. Vanans lag kanske?
Nu när jag förra veckan kände mig så missnöjd med mig själv i överlag har jag återigen funderat på detta ord prestige och vad det innebär för mig. Varför jag spelar på dessa prestigekänslor när jag egentligen inte har något intresse av att leva upp till de oerhört normativa idéer som jag stoppat i begreppet.
Prestige att vara snygg. Prestige att prestera utan ansträngning. Prestige att få likes och kommentarer på sociala medier. Prestige att få komplimanger och övrig yttre bekräftelse.. Visst att vissa av dessa saker är trevligt, men att ha dessa krav på mig själv är ju nog för att ge ångest för år framöver.

Inför denna jämna siffra bestämde jag mig tio minuter innan vilken låt, vad jag ville uppnå med den och varför. Denna låt får mig nästan alltid på danshumör. Jag ville dansa kravlöst utan att tänka ut start, snyggt slut någon typ av mitt och bara köra på känsla och de rörelser jag tycker känns roligt att göra. Detta ville jag göra för att komma bort från prestigen, fuck prestation! Jag gör ju det här för att det är ROLIGT! - Why not have some! Och den här jävla idén om den snygga kroppen, jag har den ju precis här! Magen är periodmässigt svullen vilket är sjukt jävla perfekt för väl accentuerade tummyflutters, så jäkla bäst den är jag sticker in flera stycken och skiter i att jag inte är konventionellt snygg, vad tusan ska jag vara det för när jag kan se ut som jag gör idag?

12 veckor kvar på projektet. Nu ska jag fortsätta ha kul!

Beats Antique - Spiderbite

Improvisation 39

November, mörkt, kallt, grått, jag vill inte göra någonting.
Sket i att dansa igår, kände idag att jag var tvungen för annars skulle jag bara fortsätta skjuta upp det.
Dansar i mer kläder än jag brukar, gav ett annat uttryck, jag gillade det. Kände att jag kunde använda rymden lite bättre, förstora rörelserna, övergöra det hela..
Och allt i ett uttryck av November, jag vill inte visa magen, det är kallt och grått.

Improvisation 39

Thomas Newman - White Oleander

improvisation 38

Sparat den här låten som är rätt svår att improvisera till.. många plötsliga takter, snabba tempoväxlingar och många olika stämningar genom låten.. det är svårt att veta vad en ska lägga fokuset på men såhär blev det :)
Känner mig inte som on top som jag gjorde förra veckan men det här är en mycket svårare låt för mig så he gör inget :)

Improvisation 38

Zeds dead, massive attack - Paradise circus